Rädda rädda radion?

När jag först hörde talas om kampanjen "Rädda radion" misstolkade jag en aning och trodde att det handlade om den rädda radion, alltså att radion var rädd för något, och likt sagans knytt behövde tröstas. Det skulle också ha kunnat vara ett lika plötsligt som oväntat utfall av självkritik från den reklamfinansierade rundradiobranschen. Ett medium som om och om igen använder uttryck som "ny och fräsch musik", när de egentligen menar "samma låtar som förra veckan", kan ju knappast beskrivas som särskilt modigt, eller?

Även detta antagande var dock endast ett uslag av min överdrivet positiva människosyn (eller naivitet, om så önskas) - det handlade nämligen om att allsköns reklamfinansierade radiokanaler skulle räddas.

Vilken överhängande fara är det då som radion ska räddas från? Hur ser den tilltänkte hjälten (som ska rädda radion) ut? Är det med blankslipad värja, som i gamla tiders matinéfilmer, som det skräckslagna mediekonglomeratet ska frälsas från mörkrets makter?

Nej, den kommersiella radion vill helt enkelt räddas från att betala sändningsavgifter. Det blanka var således inte en värja, det var klingande sekiner i kassakistan det handlade om. Om radiomogulerna får för lite klirr i kassan hotar de med att sluta sända. För gott, alltså. För att illustrera hur tyst tystnad är, hade alla de kommersiella radiokanalerna en tyst timme för ett tag sedan. Strax därefter spelade de in (och upp) en kampanjsång där aktuella programledare stod för de vokala insatserna, vilket sannolikt fick de flesta lyssnarna att längta efter en ny tyst timme...

Vad skulle vi radiolyssnare ta oss till om reklamradion slutade sända? Jag har svårt att tänka mig att allmänheten skulle gå man ur huse, samlade bakom hemmagjorda plakat med slagord som "Mer reklam i radion - vinklad s.k. konsumentinformation är bra för BNP!"

Om vi nu bortser från att det kanske finns någon enstaka av kvinna född som uppskattar radioreklam (utöver de som lurar företag att lägga pengar på "unika" jinglar), vad är det då vi skulle sakna om "mångfalden" i etern blev något mera begränsad? Knappast programledarnas s.k. mellansnack, i alla fall. Radiopratarna i huvuddelen av reklamkanalerna påminner därtill alldeles för mycket om min gamla mamma; hon pratar nämligen också mycket och gärna, men aldrig om något relevant och aldrig intressant. På sin höjd är innehållet bara marginellt mera spännande än en Ockelbo 3000 på tomgång.

Okej: inte reklamen och inte programledarnas babblande. Musiken, då? Tja, det händer att t.o.m. undertecknad ertappas med att muntert nynna med i skvalet, så kanske det... Fast å andra sidan skulle man i stället kunna köpa vafri samlingsskiva (av typen "Absolute Hits 347"), trycka på repeat och låta den snurra tills den är utsliten. Vill man tvunget ha en skvätt upplysningar om kapitalvaror att spendera månadslönen på, kan detta behov tillfredsställas genom att valfri grundskoleelev får till uppgift att öva högläsning ur veckans skörd av oadresserad direktreklam. Ska man tro styckjunkare Björklund (eller vad det nu var för militär grad han hade på den tiden han hade ett riktigt jobb) vore detta dessutom kanske nyttig medicin mot den analfabetepidemi som påstås härja lika fritt som legionellan i Mauds badtunna!