UD eller inne?

En gång för länge, länge sedan beskrevs statens kaka som liten, men säker. Som statsanställd blev man inte rik, men man hade något som inte var lika vanligt i den läskiga och vinstdrivande privata sektorn: anställningstrygghet.

Kakan är fortfarande liten (med vissa politikernära undantag), men allt fler har fått känna av konsekvenserna av rationaliseringar och andra förändringar, med eller utan krav på besparingar  - och med eller utan besparingar som resultat. Bland de mer drastiska förändringarna finns Försvarsmaktens (FM) införande av skyldighet att tjänstgöra utomlands, såväl för militär personal som för civilanställda. De som valde att inte acceptera denna ensidigt beslutade förändring av anställningsavtalet (avtal sluts som bekant mellan två parter) betraktades därvid som övertaliga och sålunda möjliga att sägas upp på s.k. saklig grund enligt §7 LAS (lag om anställningsskydd).

Hårda bud - särskilt som det finns tveksamheter kring huruvida åtgärderna var nödvändiga. Till saken hör nämligen att:

• Det fanns redan cirka 3000 officerare som hade tjänstgöringsskyldigheten inskriven i sina anställningsavtal, utan att någon av dem hade behövt tvingas ut i internationell tjänst. Ansökan på frivillig basis fungerade uppenbarligen tillräckligt bra. Förändringen infördes således inte "på förekommen anledning", utan för att lösa ett problem som inte fanns.
• Stora delar av FM verksamhet bedrivs på hemmaplan (dessutom benämns myndigheten Försvarsmakten, vilket antyder att en icke ringa del av uppgiften är försvar av riket). För denna verksamhet torde ett utlandsobligatorium vara tämligen meningslöst, eller?
• Flera av dessa verksamhetsområden lider de facto av personalbrist - varvid viss personal som tackade nej, och således betraktades som övertalig, inte kan sägas upp förrän ny personal rekryterats, utbildats och skolats in (för statliga myndigheter är tydligen övertalighet ett flexibelt begrepp)! Är detta måhända en bidragande anledning till att FM planerar att spendera 100 Mkr på "varumärkesbyggande"?

Vadan detta orerande om fjolårets nyheter - det har ju redan gått ett år sedan de FM-anställda inledde semestern med att i ett slarvigt formulerat och illa stavat brev få kännedom om denna förändring? Är det för att fakta om vad obligatoriet konkret kommer att innebära äntligen har presenterats? Nej, det ovanstående tjänar endast som bakgrundsbeskrivning, i syfte att kontrasteras mot hur annan statlig personal hanteras. Något överraskande finns nämligen inget obligatorium för personalen vid Utrikesdepartementet (UD), trots att namnet - Utrikesdepartementet - antyder att verksamheten skulle kunna  tänkas ha något med utrikes tjänst att göra.


Foto: JAN RUS



Hur fungerar då frivilligheten på UD? Inte särskilt bra, visar det sig, trots att SVT med dokumentärserien Diplomaterna bjöd UD på en motsvarighet till filmen Top Gun (som anses ha ökat intresset för att söka sig till Flygvapnet ).

Enligt UD:s interna årsrapport för 2010 är det väldigt få sökande till vissa poster. Hans Magnusson vid UD uppger för R&D att "det är tveksamt om de ekonomiska villkoren utgör tillräcklig kompensation för svårt klimat, tropiska sjukdomar, risker med kriminalitet och trafik". Intressant nog är att det framförallt är de UD-tjänstemän som har "tillräcklig erfarenhet av vad en utlandsstationering innebär [som] drar sig för att söka nya tjänster ute i världen".


Är det månne läge för att även UD-personal får ett semesterbrev med information om internationell tjänstgöringsskyldighet?

Fotnot:
Japp, rubriken skulle föreställa en liten dialektal ordvits. På bred skånska uttalas ute som ude, vilket skulle tolkas som "ute i världen" varvid motsatsen följdriktigt blir "inne". Hmm... om man behöver förklara ett "skämt" var det nog inte särskilt bra...