Konspirationsteoriernas konspirationsteori

Förvånansvärt många människor spenderar förvånansvärt mycket tid och kraft åt diverse mer eller mindre långsökta konspirationsteorier. Hela webbplatser och halva liv ägnas åt att finna eller fabricera bevis för att månlandningen aldrig ägde rum, att Area 51 är fyllt av frystorkade aliens och att Elvis bara lämnade byggnaden och i själva verket försvann i Bermudatriangeln. Bevisen för huruvida det var CIA, FBI, NSA, KKK, K-G Bergström eller NBF som låg bakom mordet på Kennedy förvarades i Twin Towers och skulle offentliggöras den tolfte september 2001…

Varför slösar folk tid på dylika stollerier? Bortsett från de som har en rejäl dos mental ohälsa att skylla på finns två uppenbara förklaringar: att man medvetet försöker manipulera folks medvetande för att uppnå andra syften (t.ex. förintelseförnekarna) eller att man helt enkelt bara vill ha en annorlunda hobby när man har sorterat sin frimärkessamling till fulländning. En ingrediens i den första förklaringen är sannolikt den mänskliga egenheten att försöka rättfärdiga sina irrationella fobier och/eller kompensera för egna brister genom att uppfinna eller förstora andras.

Att konspirationskrystande skulle kunna vara en hobby, delvis i syfte att finna gemenskap, är kanske inte så långsökt som det låter. Ordet konspiration kommer från latinets conspirare, vilket betyder "Andas tillsammans" och det är väl en vacker metafor för kamratlig samvaro, oavsett vilket svepskäl man anger för att umgås med likasinnade. Den obehagligare varianten av konspirationsteorier är som sagt de med mörkare bakomliggande syften. På samma sätt som s.k. religiösa sekter gärna riktar in sig på de svaga och sårbara, utnyttjar denna kategori av parasiter gladeligen både obildade och socialt eller mentalt handikappade för sina syften.

Ett exempel på hur lätt människan förleds är låtsasdokumentären ”Konspiration 58”. Filmen gjordes i syfte att få folk att ifrågasätta sanningshalten i det som visas på TV, men trots att det i slutet på filmen ”avslöjas” att hela historien är påhittad finns det fortfarande folk som tror att fotbolls-VM 1958 inte alls spelades i Sverige. Ett annat syfte med filmen var att förlöjliga förintelseförnekarna, men dess kvardröjande effekter visar alltså även hur lätt det kan vara att förvrida människors verklighetsuppfattning.

Själv föredrar jag slumpteori. Jag är till exempel övertygad om att det är en ren slump att bensinen kostar lika mycket överallt, och att det endast beror på slumpen att det är reklamavbrott samtidigt på alla reklamfinansierade kanaler (i både TV och radio).

Om det finns någon konspiration bakom de ovan nämnda exemplen tror jag att det ligger på ett djupare plan än vad en genomsnittlig stolle skulle kunna klura ut. Reklamkonspirationen är självklart grundlös. Hade de varit så innovativa hade väl det också märkts i form av nyskapande, tänkvärda eller åtminstone underhållande program? Jag tror däremot att de gladeligen bidrar till att hålla konspirationsteorin vid liv, för om lyssnaren tror att det är reklam samtidigt på alla kanaler så är det ju inte lönt att byta kanal… På samma sätt skulle konspirationen bakom månlandningen kunna vara till fördel för NASA, eftersom den minskar risken för att det ska avslöjas att de i själva verket navigerade fel och landade på Mars i stället!

Dekadens på recept

Enligt Efesierbrevet 6:4 skall man fostra sina barn i Herrens tukt och förmaning. Min konfirmationsprost tillhörde den gamla ”goda” skolan och tog den hebreiska mytologin på blodigaste allvar; om något kunde uppfattas som avlägset roligt eller marginellt njutbart, så var det därmed syndigt och skulle endast utövas av den som ville vara säker på att vid räkenskapens dag omslutas av den alternativa slutförvaringens eldfängda och glupande käftar. Säkert som Amen i kyrkan.

Dylika profetior har sedan länge präglat det svenska lynnet, och även om vi kanske inte till fullo hörsammat vare sig kyrkans eller Folkhälsoinstitutets förmaningar, så har vi i alla fall stundom skämts en aning för vårt syndfulla leverne. Vin, kvinnor och sång (som inte var auktoriserad enligt gudstjänstordningen och vederbörligen kommenderad via psalmtavla) var styggelser som skulle undvikas, annars…!

Nu händer det sig dock att de gamla bibliska sanningarna, eller kanske snarare prästerskapets tolkning av desamma, bit för bit förlorar sin glans av s.k. vetenskapliga rön. Nedan följer några slumpmässigt valda exempel, som samtidigt kan tjäna som en vägledning till ett bättre liv.

1. Mörk choklad (>70% kakao) innehåller, precis som rödvin, flavanoider som skyddar kärlen och därmed minskar risken för hjärt- och kärlsjukdomar. Inte ens FHI förnekar att små mängder alkohol kan skydda mot hjärt- och kärlsjukdomar och diabetes, samtidigt som det gynnar kognitiva (tankemässiga) funktioner. Nu är det i och för sig så att alkoholens positiva verkningar endast gäller för 40-plussare (Äntligen!), vilket bevisas av min egna experiment: själv blir jag bara listigare i takt med ökande yrsel, medan ungdomar (d.v.s. individer under 40) vid berusning snarare tenderar att briljera med sin bristande begåvning. 
2. Myten att man blir blind eller galen av att onanera, har beredvilligt underbyggts av bistra män i långa kjolar, men rätt utfört (d.v.s. ofta) har det i själva verket visat sig vara nyttigt. Den som i 20-årsåldern ejakulerar sju gånger i veckan minskar risken att drabbas av prostatacancer senare i livet med drygt en tredjedel.
3. Minns ni den gamla brottarhiten ”Let’s get physical” med Olivia Newton John? Hennes dubbeltydiga text, förstärkt av en övertydligt illustrativ video (skulle inte förvåna mig om detta tjänat som inspiration till Björn Ranelids sätt att använda metaforer), visade sig vara mitt i prick. Sex på riktigt (d.v.s. med en levande partner) har visat sig vara riktigt nyttigt, inte bara på samma sätt som annan fysisk träning, utan även som rena mirakelkuren ur flera medicinska perspektiv. Några exempel ur naturens eget apotek:

• Sex två gånger i veckan höjer kroppens produktion av immunogobulin med 20 procent, vilket skyddar mot förkylningar och virusinfektioner.
• Att du somnar efter sex är inte någon slump. Närhet och beröring får kroppen att producera oxytocin, vilket kan användas för att behandla insomnia.
• Vid utövande av sex utsöndras adrenalin och dopamin, som håller kroppen ung. Enligt forskning från Royal Edinburgh Hospital ser par som har sex minst fyra gånger i veckan tio år yngre ut än genomsnittet.

Det lustfyllda (och därmed syndiga) visar sig sålunda vara nyttigt, medan det hårda arbete man skulle få sin lön för i nästa liv, har visat sig riskera leda till att det innevarande livet blir både kortare och mindre lustfyllt. Nu rekommenderar jag dock inte er att springa sta och synda oavbrutet. Måttfullhet sägs ju vara en dygd, och måhända är det med synden precis som med arbete och religion: det är nar man överdriver eller tar det på för stort allvar som det blir farligt!

För vidare läsning, och för att bestyrka vetenskapligheten i mina påståenden, hänvisas till följande vederhäftiga källor:
http://www.skane.se/templates/Page.aspx?id=123856
http://www.alltommat.se/matinspiration/halsa/fyra-skal-att-frossa-i-choklad-1.30244
http://www.improveme.se/magazine/3327

Att tänka efter före – om eftertankens kranka blekhet

00-talet avslutades med en flod av års- och decenniekrönikor, snudd på överstigande de sekel- och millenniedito som sköljde över oss i slutet av 1999. Det synbara behovet att reflektera över den tid som nyss flytt har dock huvudsakligen resulterat i knastertorra upprapningar av saker som hänt. Väldigt få har levererat någon egentlig, lärande och framåtsträvande, eftertanke.

Även om det påstås att kunskap om historien är som att ha en lykta som bara lyser på den väg man redan gått, så hävdar jag att det alltid finns något att lära – inte minst av sin ”egen” historia. Om man inte reflekterar över sådant man upplevt, blir det i praktiken inga erfarenheter alls, utan på sin höjd flyktiga minnen och enklare ämnen att kallprata om när det inte är något på TV.

Nu verkar det i och för sig som att 2000-talet har valt att prioritera ned värdet av erfarenhet, till förmån för ungdom, yta och spontanitet, men det finns ytterligare en allvarlig sida av detta fenomen: utan eftertanke och bearbetning av erfarenheter försvinner dessutom förmågan och drivkraften för att tänka efter före. Eftertanke och förtänksamhet är således två sidor av samma mynt.

Det finns otaliga exempel på denna trend, både på makro- och mikronivå. Att tala innan man tänker har alltid förekommit, men det senaste decenniet har via diverse tjänster på det s.k. internet erbjudit den obetänksamme en möjlighet att dokumentera och distribuera sina eventuella grodor över hela världen på ett ögonblick. För säkerhets skull bevaras ogenomtänkta uttalanden, bekännelser och personangrepp för evig(?) tid i sökbara databaser, något som varken den påhoppade eller påhopparen kan påverka. Ungdomligt oförstånd kan nu förfölja en individ under lång tid, t.ex. genom att potentiella arbetsgivare på ett enkelt sätt kan undersöka individens digitala historia.

Spontanitet kan vara en förtjusande egenskap, men något allvarligare är dock att samma brist på förtänksamhet även har fått genomslag i politik och myndighetsutövning. Spontan lagstiftning, som inte föregåtts av gedigna utredningar, leder allt som oftast till oönskade konsekvenser. Räcker det med att nämna Försäkringskassan? Tjänstemän som ”bara följer reglerna” och politiker som, endast iklädda skammens rodnad, försöker skylla från sig med ”så trodde vi inte att det skulle bli” håller sakta men säkert på att ta död på medborgarnas förtroende för statsapparaten.

Som statsanställd har jag själv upplevt en pinsam trend av att min egen myndighet (spontant?) kastar ur sig det ena ofärdiga beslutet efter det andra, för att strax innan genomförandet (och strax efter att skadan redan är skedd) komma på bättre tankar. Omvänd bevisföring har blivit norm: ledningens beslut behöver inte motiveras, utan det är upp till lägre nivåer att likt förnuftets riddare beskriva nackdelar och förklara för de stora tänkarna varför beslutet inte kommer att leda till det man vill uppnå.

Det är mänskligt att fela, men med den rådande frekvensen och amplituden krävs det gudomliga egenskaper och en ängels tålamod för att kunna förlåta. Ett återupprättat förtroende kräver dels att eftertankens kranka blekhet verkligen leder till att vi drar lärdom av erfarenheterna, dels att den gamla förtänksamheten uppgraderas från undantag till regel.

Tro nu inte att jag efterlyser någon skyddsjakt på syndabockar, risken finns att det skulle leda till att det inte finns en enda politiker eller tjänsteman kvar (mer än syndabocksjägarna). Jag tror inte att bristerna i beslutsfattande bara är ett resultat av att några individer har befordrats långt över sin inkompetensnivå, det kanske snarare är ett tidens tecken. För inte så länge sedan var det dyrt med fyrfärg, och varje publicering eller skrivelse föregicks av korrekturläsning innan resultatet distribuerades. Den digitala åldern har gjort att det är skenbart enkelt att ändra ett misstag (och så finns det ju stavningskontroll så man behöver knappt ens vara språkkunnig) och det som publiceras ser ju så vederhäftigt ut.

Det finns ett mycket starkt samband mellan tillgången på datorer och explosionen av särskrivningar och annan språklig förflackning. Video killed the radio star, och med ett inte alltför stort hopp i tankens pöl skulle det således kunna vara så att MS Office bidrog till förtänksamhetens frånfälle.

Hur löser vi problemet? Det utrotningshotade utredningsväsendet behöver klonas in i den digitala världen och människan måste anstränga sig för att uppfinna hjulet även med ettor och nollor. Det är väl inte för mycket begärt?