Min salig morfars bror var känd för att konsumera stora mängder potatis, i både fast och flytande form, samt att han i princip alltid hade minst en strut med konfekt i fickan. Kombinationen ständigt sötsaksförsedd släkting med (av potatisen) långsamma reaktioner och nedsatt omdöme låter som idealet för ett barn, men morfars bror var listigare än så. Väl medveten om att han behövde snabba kolhydrater för att uppbåda tillräckligt med kraft för orka leta sig hem genom potatisdimman såg han till att det var allmänt känt att han regelbundet spottade i sin konfektstrut. Detta ledde, även på 60-talet, till att de flesta vänligt men bestämt avböjde de frekventa generösa erbjudandena om att smaka strutens salivbefläckade sötsaker. Ingen kunda påstå att han var snål, ety han bjöd ju alltid laget runt - även om det aldrig var någon som nappade...
Vad har då denna smaklösa historia med föräldraledighet att göra? Tålamod, tålamod - det kommer!
Innan 1995 kunde den föräldraledighet som inte utnyttjades av endera föräldern överföras till den andra, men nu var det slut med det: den s.k. pappamånaden infördes. Syftet angavs vara att fler pappor skulle ta ut mer av den tidigare gemensamma potten av lediga dagar. Ve den familj som inte insåg tjusningen med att även pappa skulle vara "ledig" åtminstone en månad, han fick ju trots allt en gentil ersättning motsvarande sjukpenning: är inte pappan ledig, ska minsann inte mamman heller kunna vara det!
Politik är - om man ska tro gamle Palme - att vilja, men vi vet ju också att det inte alltid räcker med att
vilja. Hur mycket jag än
vill vinna på Trisslotten, så måste jag åtminstone skrapa den också. Låt oss skrapa på pappamånadslotten: hur gick det? Sisådär, kan den negative antas betygssätta reformens framgång, åtminstone om man ska tro Försäkringskassans statistik (och det bör man - vem ska man annars tro på? Di Leva?). Resultatet är att antalet dagar med ersättning på sjukpenningnivå som "bränner inne" har fördubblats sedan farsmånaden infördes.
Utfallet för den andra pappamånaden som infördes 2002 (numera är det alltså totalt 60 dagar som inte får överföras till mamman) kommer inte att synas i Försäkringskassans statistik förrän nästa år. Någon som vill slå vad om att det kommer att visa sig att det då är ännu fler dagar som inte tas ut?
En av mina käpphästar är att man bör granska helheten innan man brister ut i klagosång över detaljer, så jag får väl försöka göra så även i detta fallet. Dags att bli nyanserad i förskott:
- kan det vara så att ROT-avdragets lägre kostnader för allehanda kroppsarbete i hemmet medför att färre pappor riskerar blåslagna tummar, varvid detta skulle kunna förklara det förmodat kommande lägre uttaget av pappaledighet?
- kan det vara så att pappamånaderna egentligen inte infördes med avsikt att fler pappor skulle ligga mer på sofflocket, och därmed samhället till last, utan
tvärtom? Våra folkvalda skulle således ha iscensatt en listig plan, vars syfte egentligen var att
minska statens kostnader? Om detta är fallet, var de måhända inspirerade av min salig morfars bror när planen presenterades?
Inlägg
