Insnöad

Insnöad har man väl blivit kallad någon gång tidigare. Barnen - inte minst tonåringen - har inte uttryckligen sagt det, men man läser det mellan raderna. Intertextuell tolkning av en ynglings himlande med ögonen är inte så avancerat som det låter.

Nu är det dock så att jag har blivit insnöad på riktigt. All den snömängd som till min stora glädje samlats på taket (och därmed inte krävde svett och ansträngning för att flyttas) dråsade ner på och framför entrén. En meter hög, kompakt snödriva blockerade plötsligt vägen från den egna härden till resten av världen.

Under det krävande arbetet med att skapa fri väg till brevlådan (bara för att finna att den samlade brevskörden bestod av räkningar och reklam för skidsemester med snögaranti...) kanaliserade jag min frustration genom att reta upp mig på ett antal företeelser, bl.a.:

• All heder åt gatukontoret som röjer gatorna från snö så att man kommer fram med bilen, men måtte de tvingas titta på tvättmedelsreklam sjuttioelva timmar i sträck för att de lägger upp monstruösa vallar längs min utfart, så att jag inte har någon glädje av att gatan är farbar...!

• Under vad man skulle kunna kalla gatunära skottning (d.v.s. på trottoaren eller i dess omedelbara närhet) har jag noterat att endast var tolfte bilist och ungefär var trehundrade lastbilsförare anpassar hastigheten vid förbipassering så att nedstänkning av undertecknad undviks. Beror detta på att de:
  a) inte förstår naturlagarna,
  b) värderar tidhållning högre än sina medmänniskors välbefinnande, eller
  c) helt enkelt är rakt igenom onda?

För övrigt anser jag att man bör ta lokalradions halkvarningar med en nypa salt.
(Notera särskilt att jag undvek putslustigheter av typen "min rygg värker efter snöröjningen, räknas det som skottskada?" och "jag har blivit skotträdd - nästa vinter flyger jag söderut". Varsågod!)

Seriös matchmaking

...är något som man kan säga att Ivar Kreuger ägnade sig. Nu är det inte den gamle tändstickskungen detta inlägg ska handla om, utan en annan sorts match making, högaktuellt så här strax efter Alla Chokladaskars Dag: dejting på det s.k. nätet (jodå, "dating" ska tydligen stavas så).

Vadan detta ämnesval? Jag är ju både lyckligt gift och tillräckligt ofta på tjänsteresa för att förstå att uppskatta det! För omväxlings skull var det en reklamsnutt på TV som ledde till inspiration istället för irritation, till nyfikenhet istället för ointresse: Dejtingsajten match.com påstår nämligen att "Varje dag träffar 55 personer sin partner hos oss". Vad menar de med det? Hur går det till? 

Menar de att 55 personer som redan har en partner stöter på sagda partner på deras dejtingsajt? Att 55 stadgade medborgare sitter och smygsurfar på dejtingsajter och till råga på allt upptäcker att deras partner är ute i samma ärende är väl inget att göra reklam för! Eller menar de att 55 individer varje dag träffar en ny partner, och efter att raskt ha dumpat vederbörande, nästa dag återigen träffar en ny?

Jo, jag vet. Det är sannolikt inte så de menar, men vad är alternativet? Om de menar att 55 personer som inte har en partner möter en ny partner, så är det ändå något som inte stämmer; någon av de 55 måste träffa två partners, annars går det ju liksom inte ihop sig. Ska bigami och vänsterprasslande verkligen uppmuntras på bästa sändningstid?!

För att stilla min nyfikenhet gav jag mig "ut" att undersöka fenomenet dejting på nätet närmare. Den kärlekskranke har ingen lätt uppgift, antalet dejtingsajter tycks vara oändligt. Det finns både sådana som är öppna för "alla" och de som är mer specialiserade (även bortsett från sannolikt mer obskyra sajter av typen Sexy women from Baltic countries ready move to Norway), t.ex.:
- 39plus ("dejtingsajten för dig 39plus. Här riskerar du inte att springa på dina barn eller deras vänner"),
- 7Ehimlen ("mötesplatsen för kristna")
- Farmerdating.se ("en mötesplats till alla på landet som söker bekantskap")
- PARSHIP (påstår sig underlätta ditt sökande med "psykologiskt personlighetstest". Vilka andra sorters personlighetstest finns det?)
- EliteDaters (För att bli medlem krävs det att du har högre utbildning, och "din profil" måste dessutom godkännas av sajtens enväldiga jury)

En genomsnittlig svensk kanske reagerar negativt på den sistnämnda sajtens elitistiska människosyn, men även andra sajter lockar med att t.ex. "en majoritet av våra medlemmar är välutbildade". Detta borde antingen innebära att välutbildade är singlar i betydligt större omfattning än "vanligt" folk, eller så är det kanske ett utslag av kontaktannonsens motsvarighet till att dra in magen på badstranden...?

Gemensamt för de flesta är att de påstår sig erbjuda seriös matchmaking eller seriösa singlar. Seriösa singlar erbjuds, således, men ska man tro en studie som publicerats i Journal of Experimental Social Psychology (Volume 45, July 2009) så är kvinnor mer intresserade av män som är upptagna än av singlar. Under den något torra rubriken "The impact of gender and relationship status on mate poaching" presenteras resultatet av ett experiment där två grupper av kvinnor fick titta på ett foto, avporträtterandes en hyfsat stilig karl. För den ena gruppen presenterades mannen som singel medan den andra gruppen fick höra att han redan var i ett förhållande. Hela 90% av de som trodde att mannen ifråga redan var snärjd/stadgad blev romantiskt intresserade av honom, medan endast 59% av de som trodde att han var lovligt byte blev attraherade. Av detta kan man dra slutsatsen att kvinnor föredrar män som visar att de är villiga att binda sig (d.v.s. hellre en allvarligt gift man än en seriös singel).

Puh! Efter denna lilla djupdykning i nätdejtingshavet (det finns förresten en sajt som heter "plenty of fish") kan jag bara konstatera att jag är mera lycklig över att vara lyckligt gift än någonsin!

Anm: Tändsticksasken på bilden finns att köpa för bara 37:- inkl. frakt på MinaDinaDesign.

How the mighty fall

Först visade sig att det miljövänliga drivmedlet E85 inte alls är särskilt vänligt, inte ens mot miljön. I rapporten ”Etanolens koldioxideffekter” hävdar Sören Wibe (på uppdrag av Expertgruppen för miljöstudier) att ”de flesta studier pekar på att det är först efter 50–60 år som de ackumulerade utsläppen från etanol blir lägre än om motsvarande transportarbete utförts med bensindrivna fordon.” Väääldigt långsiktiga effekter på bekostnad av bensinmacksdöd på kort sikt.

 Nu har ytterligare en "sanning" gått på pumpen: de nya säkra bankkorten med chip är inte alls särskilt säkra. Forskare vid universitetet i Cambridge har kommit på hur man enkelt kan kopiera och fjärrstyra chipförsedda kort utan att behöva slå någon pin-kod. Brister i säkerheten har dock upptäckts tidigare: redan för två år sedan kom de fram till att det genom att avlyssna kommunikationen mellan kortet och kortterminalen gick att skapa en fullvärdig kopia. Innebär detta att kortavgiften blir billigare? Kan man få retroaktiv rabatt på sitt betalkort?

Vart är världen på väg? Vad händer härnäst? Förhoppningsvis är det åtminstone långt kvar tills vi läser rubriker om att riksdagspolitiker har valfuskat, eller att statsministern far med osanning, eller att...?

Min kropp är mitt tempel...

...men, likt antikens en gång så ståtliga byggnader, är behovet av renovering överhängande. Taket täcker inte längre hela templets hjässa, fasadens en gång så släta yta uppvisar allt djupare sprickor och det växer mossa både här och där.

Ovanpå dessa mera tidlösa fenomen finns dessutom en antydan till tomtegrötsmidja, vilket fått mig att inse behovet av ROT-åtgärder för min lekamen (kan man förresten få ROT-avdrag för personlig tränare?).

Enligt fettprofessor Stefan Rössner är maximalt 5% av en obes människas fetma genetiskt betingad. Resten beror således på beteende (d.v.s. ätande och aktivitet, eller brist på aktivitet...). Det finns med andra ord inga hållbara bortförklaringar, utan det är dags att dra på Lejonskorna och ge sig ut i löparspåret!

Måste man verkligen springa för att gå ned i vikt? Det heter ju inte "springa ned i vikt" utan "gå ned i vikt"!

Å andra sidan påstod redan Arne Tammer att det räcker med en kvart om dagen, vilket onekligen låter lockande. Mot detta talar i och för sig att den självförhärligande pugilisten Paolo Roberto plagierat parollen och säljer en bok på samma tema (även om det vid närmare granskning visar sig att kvarten helst ska kompletteras med gym-pass och löpning och god kosthållning och...). 

Tammer sålde förresten sina träningsråd i form av en brevkurs - finns det fortfarande brevkurser, eller har även denna företeelse offrats på digitaliseringens altare? 

Anm: Av upphovsrättsliga skäl borde jag ange att bilden "Ge mig en kvart om dagen..." är hämtad från BODY Magagazine, men ur ett såväl logiskt som juridiskt perspektiv borde det väl vara svårt att driva en rättsprocess om "olovlig vidarebeordran av reklam", eller?
Någon som kan reda ut detta immateriellrättsdilemma?

Hafv förtröstan!

Kära läsare,
ryktet om min död är - som Mark Twain (som numera verkligen är död) sade - betydligt överdrivet.

Avsaknaden av nya, spännande och läsvärda inlägg beror inte på att jag har gett upp mitt lilla blogg-projekt; jag har blott drabbats av det nutida fenomenet att bitarna i det s.k. livspusslet inte riktigt passar ihop.

Nu är det inte bara tidsbrist (d.v.s. ineffektivitet och prioritering av annat) som orsakat den skenbara skrivkrampen. Det finns ytterligare två svepskäl till min bloggmässiga tystnad:

1. Urvalsproblem. Jag har alldeles för många idéer till artiklar, och att välja en är i praktiken att välja bort de andra. Kill your darlings säger de kallhamrat på journalistutbildningen, men något sådant vore min natur främmande. Upprörande, i alla fall på ett virtuellt plan.

2. Kvalitetsaspekten. Jag noterade ett stavfel i ett av mina tidigare inlägg, vilket jag härmed på Toyotaliknande manér ber ödmjukast om ursäkt för. På samma sätt som jag med en språkvårdares iver önskar vidmakthålla en tillräcklig språklig stringens på inläggen, har jag alldeles för svårt att sänka ribban avseende innehållsmässiga kvalitetskrav. Man har ju hört att det som sker på internet finns bevarat i all evig framtid, och rätt vad det är så står man där med byxorna nere och skäms för en verbal groda i förra decenniet. F.d. landsfader Bildt får tjäna som ett aktuellt exempel på hur långt det digitala minnet kan vara. Å andra sidan skulle jag kunna välja att tolka Bildt-exemplet som att det kanske inte är så noga - kan han klanta sig, så kan väl jag!

Således: lugn, bara lugn. Det kommer mera!