Lång fredag

Nej, rubriken är inte särskriven. Avsikten är nämligen att inbjuda till en kort reflektion över att Långfredagen inte längre är lika lång som den var för ett antal år sedan. 

Bilden lånad från Herregud & co 

Det sägs att tiden går fort när man har roligt, vilket torde innebära att det motsatta gäller; när tiden går långsamt har man tråkigt. När jag var liten var långfredagen en synnerligen lång dag, genomsyrad av inaktivitet. Ur radion strömmade endast begravningsmusik och på TV visades en evig Golgatavandring. Likt utsatt för en välplanerad psykologisk operation upplevde man sig vistas i skuggan av ett religiöst betongblock, hängandes över en, redo att skoningslöst utrota varje antydan till munterhet.

Nu var det inte bara barn som inte fick leka på Långfredagen; även vuxenlek försvårades genom att "offentliga nöjestillställningar" var förbjudna fram till 1969 (i Finland fanns motsvarande lag ända fram till 1999) och både affärer och restauranger stängda.

Så här i retrospektiv kan man inte undgå att fascineras över vilken makt statskyrkan (m.fl.) hade över medborgarna, både direkt och indirekt. Inte nog med att nöjesförbudet var lag, det uppfattades dessutom som både normalt och förnuftigt att befolkningen tillbringade en ledig dag med att anstränga sig att vara så dystra som möjligt. Vår sekulariserade - och aningen förnuftigare - tid har sett kyrkans makt och inflytande minska, åtminstone i Sverige. Frågan är dock vem som har tagit över makten: är det vi själva eller någon annan?

Oaktat ovanstående vill jag avsluta med att påstå att det krävs att man har tråkigt ibland, för att man ska märka när man har roligt. Påskafton var således antagligen roligare förr...

Glad påsk!

Vem ska hjälpa Babylon?

"Would You Buy a Used Car From This Man?" Den retoriska frågan handlade (troligen) ursprungligen om Richard Nixon och formulerades antingen av journalisten Noel Parmentel eller av komikern Mort Sahl. Vad som däremot inte är omtvistat är att citatet blev känt tillsammans med en inte särskilt insmickrande bild av Nixon, där dennes skäggstubb fick honom att  framstå som en korsning av en mafioso och en simpel bedragare. Frasen har med tiden närmast blivit ett talesätt och kommit att betyda "jag litar inte på den här mannen, och det borde inte du heller göra".

Nu är det troligen inte kvinnan på bilden (nedan) som är Babylon, men hur pålitlig hon än ser ut skulle jag ändå rekommendera er att överväga någon annan tjänst om ni behöver hjälp. I det här fallet finns nämligen "skäggstubben" inte i ansiktet utan i själva annonstexten. Frågan är bara om misstaget beror på bristande kunskaper i  "staving" eller om det är korrekturläsningen som inte är korrekt...?



Fotnot:
Mort Sahl kan närmast beskrivas som 1950-60-talens motsvarighet till ståupp-komiker och skrev vid ett antal tillfällen skämt till John F. Kennedys tal. Han var den förste komikern som gav ut en live-skiva och var även banbrytande genom att använda aktuella tidningsrubriker som utgångspunkt för sina monologer, snarare än klassiska "one-liners". När JFK blev president var det dock denne som blev måltavla för Sahls giftiga penna och vassa tunga. Ed Sullivan vägrade låta Sahl berätta Kennedy-skämt i The Ed Sullivan Show, vilket ledde till att han allt mera sällan syntes på TV. När han senare anslöt sig till Jim Garrisons jakt efter sanningen om mordet på JFK (minns ni filmen JFK med Kevin Costner i huvudrollen?) och maniskt kritiserade Warren-kommissionens rapport blev han i praktiken svartlistad och hans föreställningar avbokades.

Skönt att obekväma sanningar inte längre censureras eller hemligstämplas, eller...?

Gör det ont när knoppar brister?

Att det gör ont när kroppar brister har jag egen erfarenhet av. Min sargade kropp bär spår från i stort sett varje kontinent jag besökt, senast efter att ett belgiskt marmorhandfat oprovocerat anföll mig under pågående tvagning av fötter. Nu var det inte gamla krigsskador jag skulle skriva om, även om mitt möte med sjukvården i centralafrika nog skulle kunna fås att låta dramatiskt med hjälp av någon enstaka överdrift. Nej, det är VÅREN som skall hälsas välkommen!

Jag hade förra veckan förmånen att få möta våren i Paris - 23 grader och sol, myllrande uteserveringar, prunkande rabatter och uteliggare utan täckjacka - och efter hemkomsten till Skåne kunde jag konstatera att även hembygden bjöd på vårkänslor. Jag vill inte gå så långt som att påstå att hushållsarbete är särskilt stimulerande, men säsongens första hängning av tvätt utomhus är något speciellt. Värme, en sval bris och blå himmel ger både energi och en känsla av harmoni som sannolikt förlänger livet med flera dagar.

Inte nog med det; dessutom beslutade regeringen i veckan att Försvarsmakten inte får lägga ned stridsledningscentralen i Hästveda, något som värmer lika mycket som vårsolen. Varför? För att den oinvigde ska förstå just denna känsla, krävs det en kort bakgrundsbeskrivning:

För några år sedan (2007-2008) lät sig Försvarsmaktsledningen (FML) luras att tro att det gick att spara ca 3 miljarder genom att:

• lägga ner en väl fungerande skyddad anläggning som kostade mindre än 8 miljoner per år (el, underhåll, driftspersonal o.s.v.),
• bygga en ny anläggning på annan plats (oskyddad, ovan jord) och flytta verksamheten dit.

Beslutet varken dokumenterades eller delgavs på annat sätt än genom en enda diskret mening i Försvarsmaktens s.k. Utvecklingsplan (FMUP). Vid detta tillfälle (mars 2008) angavs det att Hästvedaberget skulle avvecklas senast 2012, och vid något tillfälle var det redan 2009 som gällde (då påstod man att den nya anläggningen skulle vara klar redan året efter "beslutet", trots att processen för luftvärdighetsgodkännande normalt tar minst 5 år). Efter hand som insikten om svårigheterna ökade flyttades dock den avsedda stängningen framåt i tiden.

Detta kan väl inte vara hela sanningen? Med en enkel överslagsräkning blir ju resultatet att det skulle tagit mer än 300 år att spara de där 3 miljarderna - under förutsättning att den nya lokalen var gratis och att det inte kostade något att avveckla Hästvedaberget... Visst låter det orimligt, men i själva verket var det värre än så!

Avseende den nya lokalen, så visade sig att man hade tänkt hyra en fastighet, lokaliserad utanför Enköpings garnisons trygga staket, med avsikt att försöka köpa den i ett senare skede - efter att först ha investerat fast sig i sagda byggnad - d.v.s. under förhållanden som måste beskrivas som "säljarens marknad". Hyran för den nya lokalen var dessutom drygt fem gånger dyrare än kostnaden för Hästvedaberget, och även om den köptes hade kvadratmeterkostnaden blivit 3-6 gånger så hög. Smalare men vassare? Nja, snarare trängre och dyrare... De utlovade miljarderna i besparing verkar redan nu ha varit något förhastade, men bara vänta. Det blir värre!

Avseende avvecklingskostnader, dök det upp tvenne farthinder; för det första visade det sig att Hästvedaberget innehöll både teknik och personal som måste finnas kvar i området, varför det skulle krävas ny- eller tillbyggnad av ett antal mindre anläggningar i regionen. Kostnad? Ett minst tvåsiffrigt antal miljoner, vilket således är något dyrare än gratis. För det andra visade det sig att avveckling av själva bergrummet skulle kosta ungefär lika mycket som 75 års drift av anläggningen - så även om den nya lokalen hade varit gratis hade det således tagit närmare 400 år innan de utlovade besparingarna hade funnits på kontot.

Inte nog med detta, man tänkte sig också att: 

• avveckla det befintliga stridsledningssystemet (som togs i drift någon månad innan "beskedet" om avveckling),
• ersätta detta genom att köpa något nytt (oklart vad, men prislappen bedömdes av sakkunniga ligga på 5 miljarder, utöver de 5 miljarder som redan kastats i NBF-sjön).

Förvånansvärt nog hade varken de som initierade eller de som fattade beslutet någon konkret uppfattning om vad det nya systemet egentligen skulle åstadkomma, varför ett något seriösare målsättningsarbete sattes igång - ett år efter att beslutet delgivits! Detta arbete gav inledningsvis resultatet att begreppet Gemensam Ledningscentral/Lägescentral (GLC) ersattes av Gemensam Lägesinformation (GLI), eftersom det var informationen som var det centrala, inte centralen... Dessutom visade det sig (ca maj 2009) att en förutsättning för verksamhetens bedrivande - om planen skulle kunna genomföras - var att ytterligare en ny anläggning byggdes, samt att Hästveda fanns kvar. Den utlovade koncentreringen av stridsledning och luftbevakning skulle således resultera i fler verksamhetsorter, inte färre! Slutsats? Avvecklingstidpunkten flyttades fram ytterligare, den här gången till 2014-12-31, d.v.s. 7 år efter "beslutet"!

De snabba besparingarna tycktes allt mer illusoriska, och vid det här tillfället kan det inte ha varit något annat än prestige som drev FML att envist stå (någorlunda) fast vid sitt beslut. Jag undrar om inte senareläggningen dessutom bottnade i en förhoppning om att hinna byta befattning innan planen slutligen skulle möta verkligheten och därmed själv slippa att hantera konsekvenserna? Tack och lov hade regeringen det mod och den förmåga som FML saknade; modet att bortse från prestige, förmågan att genomskåda powerpoint-baserade drömmar och insikten att verkligheten måste accepteras - den går inte att avgränsa bort.

Tragiskt nog verkar FM inte särskilt tacksamma över att regeringen räddat dem från att begå ett irreparabelt misstag; generalen Brännström fortsätter att hävda att "Försvarsmaktens inriktning har varit att koncentrera verksamheten" (trots att planen innebar verksamhet på fler orter) och att "regeringens beslut [innebär] en ökad kostnad" (trots att inte ens förespråkarnas mest fantasifulla glädjekalkyl utlovade några substantiella besparingar). Det tycks mig som att Brännström antingen bör byta rådgivare eller jobb. Kanske kommer söndagens Dokument Inifrån (där FM användning av konsulter granskas) leda till att någon befattning på Högkvarteret plötsligt blir vakant?

Avslutningsvis konstateras att ett antal knoppar måste ha brustit för att envisas med att försöka genomföra detta vansinnesprojekt. Undrar om det gjorde ont?