Skruv och mutter tar steget in i nutiden!

Efter att en kollega påpekat att bloggar är aningen omodernt - det är Twitter som gäller - har jag nu tagit det för mänskligheten mikroskopiska steget (men för mig ett gigantiskt hopp) att börja twittra!

Varför? Jag brukar påstå att jag gillar utmaningar, och nog är det en utmaning att kunna trycka in tillräckligt mycket nonsens på bara 140 tecken. I en blogg kan man gubevars breda ut sig i oändlighet och därvid kunna redovisa åtminstone två perspektiv. Med blott 140 tecken till förfogande finns det onekligen en risk att inläggen blir både onyanserade och enkelspåriga, men å andra sidan tvingas man att vara kortfattad och - förekommande fall - kärnfull.

Varför inte? Sannolikheten att twitter-trenden ska bli omodern torde öka med en faktor 2 i samma ögonblick som min första tweet sprids i cyberrymden...?

Ytterligare ett forum där jag sporadiskt kan publicera mina illa genomtänkta reflektioner - på vilket sätt bidrar det till mänsklighetens fromma?

Nåja, twitter påstås ju ha bidragit till den demokratiska vågen i Tunisien och dess grannländer, men påstås samtidigt ha använts för att koordinera kravallerna i England. Och nu publicerar polisen i Manchester namn och adress på de som dömts i samband med upproret på twitter. De s.k. "sociala medierna" är tydligen som vapen, de är inte bättre än dess användare och dessas syften.

Om sanningen ska fram var min främsta drivkraft att helt enkelt pröva på, och se om jag missade något. Gjorde jag det? Kanske - hade jag inte skaffat mig ett twitter-konto hade jag troligen missat små pärlor som Jonas Gardells "Självgodhet är också en godhet" eller hans makes "Vi brukar själva säga att Finland är ett land där 90% ger de övriga ett dåligt rykte."

Det verkar som att det trots allt finns anledning att hänga med..?

Följ gärna mina små småtankar på @SkruvOchMutter eller läs dem längst ner till vänster på denna sida. Mina något längre haranger kommer dock även fortsättningsvis att dyka upp på denna plats, minst en gång i månaden...