En av de mindre väntade konsekvenserna av den långa, smörika vintern är språklig förnyelse. Efter att mer eller mindre oavbrutet ha kryddat löpsedlarna med
snö - kombinerat med de klassiska kvällstidningsorden
kaos och
chock - stod våra rubriksättande hjältar för en verklig (nåja) chock i fredagens aftonblad. Efter att Expressen deklarerat att en
snöattack var att vänta, kontrade Aftonbladet med nyordet
snösmocka. Smaka på det: snösmocka, snösmocka, snömocka, komocka...
Att kvällstidningarna sprider dynga är förstås ingen nyhet, men denna skapelse ger anledning till ett flertal funderingar. För det första: artiklarna i sagda tidskrifter är ofta försedda med namn och bild (s.k.
byline) på de som skrivit och fotograferat, men när får vi se namn och bild på rubriksättarna? Prestationer av dylika proportioner förtjänar att uppmärksammas! Låt inte längre denna förtryckta grupp vistas i skuggan av tidningarnas övriga medarbetare. Reportrar, ledarskribenter och fotografer har haft sin stund i rampljuset, fått sina priser och suttit i sina TV-soffor - nu är det rubriksättarnas tur!
För det andra kan man fundera på hur användandet av dessa nyord bör tolkas på ett lite djupare plan. Rapporteringen om förväntade snömängder och konsekvenser för trafiken förtäljer att det huvudsakligen är SJ:s fel att det snöar, men eftersom generaldirektörens månadslön inte ensamt kan förklara alla halkolyckor och tak som rasar in krävs det i enlighet med kvällstidningslogiken även en annan bov i dramat. Det intressanta med uttrycken
snöattack och
snösmocka är att man anar att rubriksättaren tror - eller vill få oss att tro - att det finns en personlighet och ett syfte bakom nederbördens illusoriskt snövita samvete. Både smockor och attacker är riktade handlingar och utdelas
av någon,
mot någon. Är det början på en återgång till gammal hednisk religion - där stenar, träd, vind och väder tros ha själar och tankar - vi ser början på?
Slutligen, eftersom
Let's dance återigen härjar i både TV-tablå och på löpsedlarna, vill jag redan nu förvarna om att den obligatoriska
rumpchocken kommer att ersättas av en
rumpsmocka, medan sommarens Allsång sannolikt kommer att bjuda på minst en
nakensmocka. Kom ihåg var ni läste det först!
Inlägg
Kära Humble! Med ögonen fyllda av glädjens tårar ser jag att du hävt dig ur detta bloggtystnadens bråddjup.
SvaraRaderaJag har själv reflekterat över rubriksättarnas mer eller minde krystade språkövningar. Själv gillade jag mest den "Tyska Skräcksnön" som närmade sig vårt värnlösa land i dagarna mellan Jul och Nyår!
Trevlig fortsättning på det ny året!
Inte nog med att kvällsbladen (Numer morgonbladen, mest för att de var tvungna att ge ut sina alster tidigt) konstant famlande letar efter epitet att sätta på sina allt mer och mer chockartade avslöjanden och nyheter. De har lyckats att inom en snart framtid göra slut på alla superlativ till sina avslöjanden, och här måste nog en fiffig chefredaktörs geniknölar jobba hårt för att skapa eller till och med uppfinna nya uttryck i superlativets tecken. Ord som chock, panik och super är utvetnade och betyder inget mer än ett helt vanligt "stor". Senaste försöket att flytta superlativens horisont ytterligare uppåt på hemsketens stege r troligen monsterstormen och senast mammutstormen. Nu känner man igen att ett oväder verklign är hemskt och framkallande av kårar.. Eller? Inom en snar framtid kommer nog en mammutstorm att påminna om en svag kvällsbris på blekingekusten. Kör man vidare på animaliska superlativ, kommer man då snart fram till brontosaurusorkan? Sedan då? Elelr är det den finala stormen? Framtiden får utvisa...
SvaraRadera//SL