Hafv förtröstan!

Kära läsare,
ryktet om min död är - som Mark Twain (som numera verkligen är död) sade - betydligt överdrivet.

Avsaknaden av nya, spännande och läsvärda inlägg beror inte på att jag har gett upp mitt lilla blogg-projekt; jag har blott drabbats av det nutida fenomenet att bitarna i det s.k. livspusslet inte riktigt passar ihop.

Nu är det inte bara tidsbrist (d.v.s. ineffektivitet och prioritering av annat) som orsakat den skenbara skrivkrampen. Det finns ytterligare två svepskäl till min bloggmässiga tystnad:

1. Urvalsproblem. Jag har alldeles för många idéer till artiklar, och att välja en är i praktiken att välja bort de andra. Kill your darlings säger de kallhamrat på journalistutbildningen, men något sådant vore min natur främmande. Upprörande, i alla fall på ett virtuellt plan.

2. Kvalitetsaspekten. Jag noterade ett stavfel i ett av mina tidigare inlägg, vilket jag härmed på Toyotaliknande manér ber ödmjukast om ursäkt för. På samma sätt som jag med en språkvårdares iver önskar vidmakthålla en tillräcklig språklig stringens på inläggen, har jag alldeles för svårt att sänka ribban avseende innehållsmässiga kvalitetskrav. Man har ju hört att det som sker på internet finns bevarat i all evig framtid, och rätt vad det är så står man där med byxorna nere och skäms för en verbal groda i förra decenniet. F.d. landsfader Bildt får tjäna som ett aktuellt exempel på hur långt det digitala minnet kan vara. Å andra sidan skulle jag kunna välja att tolka Bildt-exemplet som att det kanske inte är så noga - kan han klanta sig, så kan väl jag!

Således: lugn, bara lugn. Det kommer mera!